Please don't slow me down
Idag var det en sån där dag som man önskar att man inte har allt för ofta.
- Det började med att jag vaknade av alarmet 6.20 och det kändes som jag höll på att bli förkyld. Jag bestämde mig för att sätta på mig sköna varma kläder och göra det bästa av dagen.
- Kom till föreläsningen och den var den mest ovärda på hela kursen. Satt bara av tiden och kollade mobilen.
- Jag kom hem och hade en hel eftermiddag med plugg framför mig och jag mådde kasst. Kan dagen bli värre?...
- ...Jodå. Jag ska ta bussen till jobbet. Väntar. Väntar. Väntar lite till. Bussen kommer inte. Vid det här laget var mitt humör i botten!
Som tur var så var min mamma jättegullig och körde mig till jobbet. Jag satt och försökte vara övertrevlig mot alla bara för att kompensera min dåliga dag.
Det, och att jag förmodligen ska hitta på en jätterolig sak när tentan är skriven nästa vecka, har fått mig på lite bättre humör.
Det gör ju inte heller saken sämre att jag ska beställa biljett till en rolig sak när jag kommer hem.
Alla dagar kan vända fast jag tvivlade för några timmar sedan!
