You're so fucking special

Ett telefonsamtal. 7 minuter. 420 sekunder.
Och plötsligt kändes den där dagen i augusti som igår. Det kändes som igår när vi sa hej då och visste att det skulle dröja en fruktansvärt lång tid innan vi skulle få ses igen. Att nått så nära kan va' så långt bort.

Ett telefonsamtal som gjorde att all väntan plötsligt inte gjorde något.  För på fredag kommer allt bli som förr, men ändå inte. Jag längtar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0